… Det är bara några dagar kvar till sommarlovet
och det var knivslagsmål i går natt igen.

Snuten var här och förhörde oss.
Han snackade om att det var ”dålig stil”
att ingen av oss berättade
vad som hade hänt,
gjorde det korrekta antagandet
att vi alla sett alltihop,
att vi på något sätt också var inblandande,
delaktiga, fördömda.
Vad kunde man säga?
Nätterna är brännheta, ljusa…som om
en meteor rusar genom atmosfären.
Ingenting är sig likt längre,
snutjävel.

Tystand, ambulansen slog sönder sin blå
klotgalax
mot gryningens väggar långt borta.
Det tar aldrig slut, allting blir till blod och mjölk
som hälls ner i lerkrukor inuti oss,
vi åker runt, runt fattar eld, planeten vrider sig bort
och skymningen
närmar sig åter genom vintergatan.

Med löfte om hämnd, och
om blod, mer
blod.